Ångest, stess och ambivalens

Känner mig sjukt nere, vet inte varför. Har fått en förlamande känsla av ångest i kroppen vid vissa tillfällen, där jag knappt klarar att göra något. Har varit ledig idag och det har varit sååå skönt. Dock kommer nästa vecka suga, men försöker skjuta undan tankarna för den kommande veckan.
Tog en stess för ett tag sen, det känns rätt tomt i kroppen nu. Vill ta en till, men nää. Önskar jag hade iktorivil, det minskar både ångesten och gör mig glad, stess minskar "bara" ångesten..
Kommer inte få veckans påfyllning av stess nästa vecka så får snåla. För risken finns att jag ballar ur om det skiter sig med en stor avgörande grej nästa vecka, då kan stess vara bra att ha.

Risken är att jag kommer vilja ta livet av mig typ om det skiter sig, risken att jag tar livet av mig finns också konstigt nog om jag klarar den grejen. Psykologen är redo på den eventuella kraschen. För jag vet inte om jag bara ger upp livet pga den specifika grejen jag är stressad för, eller om det är en kommande krasch på gång. Vi får se.

Det som gör mig ledsen är att om jag försöker ta mitt liv så skjuter det på planerna att försöka skaffa en familj. För ska jag göra det så är kravet från min sida att jag har varit någonlunda stabil en längre period. Är inte personen som kommer försöka skaffa barn för att jag tror att livet blir bättre med ett barn, tycker det är en egoistisk handling.
Jag måste vara stabil och ha varit det ett tag om jag ska ha barn.

Så tar jag det steget och gör ett suicidförsök, och misslyckas, så blev det ett steg längre ifrån att ha en familj. Tror inte jag har skrivit om det tidigare, önskan om ett barn i framtiden.
Är texten osammanhängande så är det pga stesoliden. En av biverkningarna av stess är att bli rätt blåst, tyvärr.
Undrar ibland hur många läsare som vet vem jag är genom bloggen, typ smygläser haha. Men det kommer jag nog aldrig få veta haha.

Stress, tankar, stress

Var ett tag sen jag skrev sist. Men inte mycket har hänt sen dess. Har sjukt mycket att göra i skolan, är stressad hela tiden. Stressen är värre än vanligt, munsår börjar blossa upp pga stress. Så fort stressen tar över så börjar munsåren bli värre, har dock inte så synliga sår åtminstone. Men det är jobbigt, det är också jobbigt med tanken att kroppen börjar reagera pga stress.

Är så orolig, tar examen i januari. Måste börja söka jobb, måste ta alla poäng. Får. Inte. Ha. Rest. På. Ett. Enda. Högskolepoäng. Typ den tanken gnager i mitt huvud, sen vad jag ska göra efter examen? Vad gör jag i vår om jag inte lyckas ta alla poäng? Kommer jag lyckas skrapa ihop lite jobbpass i december? För sista CSN är i december och jag behöver en inkomst för våren.
Mitt liv med GAD typ. Woho.

Sen är jag sjukt irriterad över att psyk inte lyckas få till det där jävla mötet. Vill helst prova en annan CS. Dock den jag vill prova är korttidsverkande så skulle behöva planera toabesök. För jag vill att så lite personer som möjligt ska veta att jag tar massa piller. Sen är vissa så jäkla klumpiga som ska fråga vad för piller man käkar, typ när 10 pers sitter vid ett bord. Men jaja. Det löser väl sig. Nu ska jag mejla planeraren om det finns jobbpass i december. Hoppas hoppas. Vill ffa ha dagarna som ger storhelgs OB, men det vill väl typ alla vikarier. Känner mig som världens pessimist.