Har varit en sån jävla tung dag idag. Har hjälpt pappa idag med diverse grejer på sjön och är helt slut i kroppen. Vädret blev bara värre o värre o allt blev sååå tungt.
Men samtidigt var det skönt på nått sätt för då tänker jag inte så mycket på ångesten i mig utan är i nuet, så himla skönt. Älskar o vara ute, är inte alls förtjust över när det blir kväll för då kommer bara den äckliga ångesten över mig. När jag kom hem så vilade jag o sen åkte vi o handlade o nu sitter jag här.. Mår dåligt, har ångest, försöker dämpa med stesolid.
Pratade med smärtläkaren i veckan o tog upp bla att jag ville höja styrkan på plåstrena o det gick bra. Sa också att jag inte ville ha någon mer höjning efter det för vill inte gå på så stark medicin och hon tyckte det var vettigt (livrädd för den sk "missbrukarstämpeln") sen som vanligt så kommer kommentaren att man är ung.. Ibland känns det inte som man får vara riktigt smärt/ångestlindrad pga ålder.. Vill egentligen ha någon bättre behovsmedicin som är lite starkare som jag kan ta när det är som allra värst typ 1-2 ggr/v men får se lite hur jag ska framföra det. Har bara alvedon 665 mg o ipren, funkar för det mesta men ibland så behövs något mer. Inte ofta, men vissa tillfällen är smärtan förjävlig o då behövs det.
Jag är mer smärtlindrad mellan skulderbladen o nacken men armarna känns konstiga på något sätt?
Imorgon när jag byter plåster så sätter jag bara på det ena och på måndag det andra för o jämföra om det känns någon skillnad.
DBT:n känns bra, mår dåligt av tanken att jag lämnar min gamla psykolog bara. Gruppterapin löste sig att jag börjar i april och det var egentligen bättre än o börja nu, så det känns bra. Men min nya psykolog är hur snäll som helst. Det känns sjukt skönt.
För övrigt har jag o mitt ena syskon fått en gåva från våra föräldrar, en rätt stor gåva.. Är sjukt glad, men vissa av mina andra syskon kommer nog inte bli så glada. Men samtidigt, varför får inte mina föräldrar göra vafan dem vill med sina ägodelar/pengar? Varför ska de hålla på o tänka på när de dör av saker de gör av sig av med när de lever? Det är deras prylar liksom. Hatar giriga människor.
Men inga papper är påskrivna, lite sånt ska ordnas. Men som sagt, det här är något jag är väldigt glad över.
lördag 20 februari 2016
lördag 13 februari 2016
20 mg
Det där med 20 mg stesolid på en dag gjorde att ångesten minskade men också att jag blev lite skev. Då vet jag att i framtiden så ska jag undvika 20 mg på samma dag.. Jag tar förvisso det typ 2 ggr/år. Men bra o veta hur jag blir. 30 mg skulle göra mig helt omdömeslös. Så tur att 20 mg är max dosen.
Nu ska jag försöka sova. Godnatt!
Nu ska jag försöka sova. Godnatt!
När inte ens tabletter minskar ångesten
Mådde ju lite bättre efter stesoliden idag. Gick en promenad och pratade samtidigt med en kompis i telefon, så himla skönt att ha någon att prata med. Hon betyder så mycket för mig.
Sen kom jag hem, hade tråkigt o bestämde mig att cykla till affären som är billigare men ligger längre bort o handla. På väg dit så kom ångesten tillbaka. Men det la sig efter ett tag. Sen nu på kvällen så är skiten tillbaka. Har tagit en till stesolid. Har inte hänt på jag vet inte hur länge som jag tar 2 st stess på samma dag.. Får lite ångest varje gång jag tar en stesolid både för att jag är rädd att den förstör min hjärna på sikt samt att för varje stesolid så är det ett steg närmre en receptförnyelse.. Det här är ju sjukt jobbigt. Vill inte min läkare skriva ut mer så är jag typ körd.. 23 bast o har centralstimulantia, opioider, starka sömntabletter o det dagligen o sen stesolid vid behov. Eh, inte direkt lovande att en ny läkare skulle vilja fortsätta förskrivningen av stess. Så vi får hoppas han inte slutar. Sen ska jag ju börja DBT så är rädd att han slutar skriva ut för den delen med, så får väl se.. Fick förövrigt utan några problem mina sömntabletter förnyade i min apodos, känns skönt. Behöver inte oroa mig att få abstinens mitt i terminen.
Hm, tror stesoliden har börjat verka under skrivandet, känns inte som panikartad ångest längre. Hur länge ska jag fixa det här? Jag vill må bra.
Får ju värsta ångesten över att tänka på imorgon, nästa vecka och resterande dagar framöver. Ännu fler dagar att må dåligt och ha ont. Yeeeey vad underbart allt är. Bara älska livet.
Jag vill bara leva livet o må bra.. Varför är allt så orättvist? Varför hjälper det inte att kämpa? Varför mår jag så dåligt psykiskt? Varför?
Nu ska jag prova att ringa mamma o se om hon har lust att prata en stund så jag kan släppa på mina tycka synd om mig själv tankar.
DBT, habiliteringen, VC läkare, smärtläkare..
Vaknade och mådde dåligt (som det brukar vara), mådde bättre efter en stund. Sen började det dala.. Rakt ner, kände panik, så mycket ångest. Tog en stesolid, tar i princip aldrig stess på dagen.. Skumt att det bara föll. Mår lite bättre nu.
Det händer mycket nu för mig i psykiatrin och i vården i allmänhet. Jag ska börja med DBT, har tackat ja. Började igår. Träffade min vanliga psykolog igår också och sa det.. Hon var snabb o avveckla våra samtal, trodde det skulle trappas ut, men nejdå. Träffar henne nästa vecka, sen sista gången om 4 veckor.. Usch mår så dåligt över detta. Sen är jag så sjukt arg gällande DBT:n, jag har stått i kö sen 2014 (!!!!) och hon sa att gruppterapin fanns det 2 tider i veckan att välja mellan. Jag sa att den som var på etermiddagen passade mig bäst, och då sa hon att den var full men ev. att någon skulle hoppa av o då kunde jag få den platsen. Helt sjukt ju, jag som har skola och saker och väntade så fucking länge på DBT!!! Ska ta upp det med henne nästa vecka. Annars kunde jag började den tiden i april (vet inte om det är en annan grupp då), vill inte vänta så länge, sjukt störande. För DBT är max ett år, går ej o förlänga, vill ta till vara på den tiden.. Är det någon som är sjukskriven så tycker jag att den får byta tid, faktiskt.
Jag är rädd också, för att om ca ett år så kommer jag få tillhöra en ny mottagning efter DBT:n och där verkar det svårare att få en psykolog kontakt.. Jag ska inte ta ut saker i förväg, men det känns jättejobbigt. Vill ha en psykolog, inte en samtalskontakt..
Sen har jag haft ett möte med habiliteringen, verkligen pushade att jag ville ha en psykolog därifrån, men det gick trögt. Jag vill ha en psykolog därifrån som jag träffar regelbundet men sällan, typ var 4:e vecka eller så. Att det ska vara en lång och bestående kontakt önskar jag mig. Men får se, det skulle bli ett möte med boendestöd, min psykolog (förmodligen den nya?), min läkare och en psykolog från habiliteringen. Jag var verkligen på, att om det skulle komma någon från habiliteringen så skulle det vara någon som kunde besluta om att jag skulle få en psykolog. Så, tror det blir en psykolog som kommer då. Men efter mötet därifrån kände jag mig sjukt missnöjd. Jag har väldigt många kontakter och sa det, att jag har mycket nu, det är svårt att trycka in nytt. De erbjöd kurser.. Sen förstod de att det skulle bli för mycket för mig. Sen började vi prata om mat, och jag skulle få träffa en dietist. Jag ifrågasatte att varför skulle jag ha tid för en dietist men inte med en psykolog men hon verkade inte ha ett bra svar på det. Fick en remiss från dietist igår.. Det verkar att alla som kommer till habiliteringen ska gå ett sorts program(?), verkade inte alls anpassat från individen.. Kände mig som en i mängden..
Har ett möte nästa vecka med en ssk om uppföljning av concerta.. Tycker ssk:n jag träffar är väldigt bra, han lyssnar verkligen. Men tråkigt att han inte har någon rätt att göra ändringar om medicineringen bara. Att det bara är uppföljning.. Vill ju så gärna byta CS, till elvanse, sen ha den korttidsverkande som liknar elvanse. Men läkaren är stenhård och säger nej till den korttidsverkande.
Har uppföljning nästa vecka med min smärtläkare också men då på telefon. Vi får se vad som händer. Jag vill ha något muskelavslappnande som är svagt, inte stess eller annat klassat.. Läste något om trigger point injection, ska fråga om det också. Ska också ta upp frågan att höja styrkan på plåstret, får se hur det går med det.
Sen om ca 1.5 vecka ska jag till VC och prata om mina sköldkörtelvärden som är förhöjda. Symtom på höjda värden är liknande som ADD symtomen, även smärta är ett symtom, depression. Jag började må sämre i början på sommaren redan då låg det för högt men VC läkaren sa inget om det, var hos en gynekolog i december som tog ett sånt prov, det låg ännu högre då och hon sa att om hon hade upptäckt det provet jag hade i somras så skulle hon medicinera mot det redan då. Jag har börjat fundera på att det jag o läkaren tror är ADD symtom egentligen är sköldkörteln? Till viss mån då. Att jag kanske kan sänka dosen concerta om jag får levaxin för sköldkörteln. Att jag kanske kan sänka dosen smärtmediciner också om jag får levaxin.
Det behöver såklart inte bero på sköldkörteln, men man vet aldrig. Tvivlar inte på att jag har ADD, men kanske en lägre dos CS räcker.
Det händer mycket nu för mig i psykiatrin och i vården i allmänhet. Jag ska börja med DBT, har tackat ja. Började igår. Träffade min vanliga psykolog igår också och sa det.. Hon var snabb o avveckla våra samtal, trodde det skulle trappas ut, men nejdå. Träffar henne nästa vecka, sen sista gången om 4 veckor.. Usch mår så dåligt över detta. Sen är jag så sjukt arg gällande DBT:n, jag har stått i kö sen 2014 (!!!!) och hon sa att gruppterapin fanns det 2 tider i veckan att välja mellan. Jag sa att den som var på etermiddagen passade mig bäst, och då sa hon att den var full men ev. att någon skulle hoppa av o då kunde jag få den platsen. Helt sjukt ju, jag som har skola och saker och väntade så fucking länge på DBT!!! Ska ta upp det med henne nästa vecka. Annars kunde jag började den tiden i april (vet inte om det är en annan grupp då), vill inte vänta så länge, sjukt störande. För DBT är max ett år, går ej o förlänga, vill ta till vara på den tiden.. Är det någon som är sjukskriven så tycker jag att den får byta tid, faktiskt.
Jag är rädd också, för att om ca ett år så kommer jag få tillhöra en ny mottagning efter DBT:n och där verkar det svårare att få en psykolog kontakt.. Jag ska inte ta ut saker i förväg, men det känns jättejobbigt. Vill ha en psykolog, inte en samtalskontakt..
Sen har jag haft ett möte med habiliteringen, verkligen pushade att jag ville ha en psykolog därifrån, men det gick trögt. Jag vill ha en psykolog därifrån som jag träffar regelbundet men sällan, typ var 4:e vecka eller så. Att det ska vara en lång och bestående kontakt önskar jag mig. Men får se, det skulle bli ett möte med boendestöd, min psykolog (förmodligen den nya?), min läkare och en psykolog från habiliteringen. Jag var verkligen på, att om det skulle komma någon från habiliteringen så skulle det vara någon som kunde besluta om att jag skulle få en psykolog. Så, tror det blir en psykolog som kommer då. Men efter mötet därifrån kände jag mig sjukt missnöjd. Jag har väldigt många kontakter och sa det, att jag har mycket nu, det är svårt att trycka in nytt. De erbjöd kurser.. Sen förstod de att det skulle bli för mycket för mig. Sen började vi prata om mat, och jag skulle få träffa en dietist. Jag ifrågasatte att varför skulle jag ha tid för en dietist men inte med en psykolog men hon verkade inte ha ett bra svar på det. Fick en remiss från dietist igår.. Det verkar att alla som kommer till habiliteringen ska gå ett sorts program(?), verkade inte alls anpassat från individen.. Kände mig som en i mängden..
Har ett möte nästa vecka med en ssk om uppföljning av concerta.. Tycker ssk:n jag träffar är väldigt bra, han lyssnar verkligen. Men tråkigt att han inte har någon rätt att göra ändringar om medicineringen bara. Att det bara är uppföljning.. Vill ju så gärna byta CS, till elvanse, sen ha den korttidsverkande som liknar elvanse. Men läkaren är stenhård och säger nej till den korttidsverkande.
Har uppföljning nästa vecka med min smärtläkare också men då på telefon. Vi får se vad som händer. Jag vill ha något muskelavslappnande som är svagt, inte stess eller annat klassat.. Läste något om trigger point injection, ska fråga om det också. Ska också ta upp frågan att höja styrkan på plåstret, får se hur det går med det.
Sen om ca 1.5 vecka ska jag till VC och prata om mina sköldkörtelvärden som är förhöjda. Symtom på höjda värden är liknande som ADD symtomen, även smärta är ett symtom, depression. Jag började må sämre i början på sommaren redan då låg det för högt men VC läkaren sa inget om det, var hos en gynekolog i december som tog ett sånt prov, det låg ännu högre då och hon sa att om hon hade upptäckt det provet jag hade i somras så skulle hon medicinera mot det redan då. Jag har börjat fundera på att det jag o läkaren tror är ADD symtom egentligen är sköldkörteln? Till viss mån då. Att jag kanske kan sänka dosen concerta om jag får levaxin för sköldkörteln. Att jag kanske kan sänka dosen smärtmediciner också om jag får levaxin.
Det behöver såklart inte bero på sköldkörteln, men man vet aldrig. Tvivlar inte på att jag har ADD, men kanske en lägre dos CS räcker.
lördag 6 februari 2016
orkar inte mer
Usch har så mycket ångest. Vill bara dö, för jag orkar inte leva. Jag orkar verkligen inte det. Ååååh, varför mår jag såhär? Men ska försöka få i mig något o äta, duscha o sen sova. För att sen vakna till ett helvete igen. Woho.
Möte + höjning av concerta
Hade mötet med slutenpsyk i veckan o det blev ett bra möte. Dem tog till sig det jag sa om tvångsåtgärderna som hände. Bältesläggningen när jag hade armarna fastspända åt sidan istället för längs med kroppen blev de förvånade över. Det fick inte gå till så, ingen av de 2 sköterskorna hade varit med om att en patient hade blivit fastspänd på det sättet, utan det var till för om man låg på mage. Inte så jävla konstigt att det gjorde så ont då. Det tog ett tag att få till det mötet.. Vet inte varför läkaren inte svarade på psykologens meddelande. Jag frågade och han inte riktigt ett svar, utan såg mest obekväm ut vid frågan.. Men de lyssnade verkligen på mig, vilket var skönt, att inte bli ifrågasatt. Det var inte bara en sak som gick fel, utan det var en serie händelser som var helfel. Det var liksom inte bara bältesläggningen som gick fel utan de andra tvångsåtgärderna också men även mycket runtomkring, därav önskemålet om mötet. Om man ska sammanfatta, så tror jag en anställd kommer få rätt mycket skit, kanske en varning och dennes lönesamtal kommer nog gå åt helvete (ja, de nämnde kort lön). Sen tror jag att en vikarie inte kommer få så mycket fler extrapass.. Den personen kommer nog få en rätt kass referens också. Haha..
Nu när jag vet att så mycket var felaktigt den helgen så känns det lättare att må dåligt av det. Att det är mer okej, de följde bland annat inte ens sina egna rutiner, viss personal sa så grymma saker, de var så hårdhänta och allt blev bara fel. Det kommer vara lättare att bearbeta händelserna, att det kanske inte var så överdrivet att be om ett möte. Men samtidigt.. Så vet jag att mina erfarenheter och 5 bältesläggningar inte är i jämförelse av hur andra har haft det. Att de har lidit igenom mycket mer skit, tiotals/hundratals bältesläggningar. Man ska inte jämföra.. Men jag försöker acceptera att det är okej att må dåligt. Jag känner faktiskt att det är okej att må dåligt över det.
Hade läkarsamtal i veckan. Det gick väl okej. Min läkare ska sluta till sommaren, så vi prata om hur det skulle bli i framtiden, att risken finns att jag har 3 psykiatriker som skriver ut olika mediciner.. Jag prata om att gå till en privatläkare, och han tyckte det var en rätt okej idé. Ringde en privatläkare igår varav sekreteraren svarade o sa att han hade mycket patienter. Jag berättade kort min story och hon skulle prata med läkaren.. Det lät inte lovande. Man kunde konstigt nog inte stå i kö heller, uppfattade det som om läkaren tar patienter han är intresserade av.
Aja, på läkarsamtalet blev det prat om mediciner också. Jag vill byta till en annan centralstimulantia som jag även pratat om tidigare, läkaren vill inte byta till den sorten. Så störigt. Men vi höjde concertan, så nu äter jag 54 mg på morgonen och 54 mg efter lunch. 108 mg totalt om dagen. Det känns som om det är ganska mycket..
Nu när jag vet att så mycket var felaktigt den helgen så känns det lättare att må dåligt av det. Att det är mer okej, de följde bland annat inte ens sina egna rutiner, viss personal sa så grymma saker, de var så hårdhänta och allt blev bara fel. Det kommer vara lättare att bearbeta händelserna, att det kanske inte var så överdrivet att be om ett möte. Men samtidigt.. Så vet jag att mina erfarenheter och 5 bältesläggningar inte är i jämförelse av hur andra har haft det. Att de har lidit igenom mycket mer skit, tiotals/hundratals bältesläggningar. Man ska inte jämföra.. Men jag försöker acceptera att det är okej att må dåligt. Jag känner faktiskt att det är okej att må dåligt över det.
Hade läkarsamtal i veckan. Det gick väl okej. Min läkare ska sluta till sommaren, så vi prata om hur det skulle bli i framtiden, att risken finns att jag har 3 psykiatriker som skriver ut olika mediciner.. Jag prata om att gå till en privatläkare, och han tyckte det var en rätt okej idé. Ringde en privatläkare igår varav sekreteraren svarade o sa att han hade mycket patienter. Jag berättade kort min story och hon skulle prata med läkaren.. Det lät inte lovande. Man kunde konstigt nog inte stå i kö heller, uppfattade det som om läkaren tar patienter han är intresserade av.
Aja, på läkarsamtalet blev det prat om mediciner också. Jag vill byta till en annan centralstimulantia som jag även pratat om tidigare, läkaren vill inte byta till den sorten. Så störigt. Men vi höjde concertan, så nu äter jag 54 mg på morgonen och 54 mg efter lunch. 108 mg totalt om dagen. Det känns som om det är ganska mycket..
För mycket oro i onödan
Känner mig nedstämd idag. Tänker mycket på att jag borde ha blivit klar med min examen och haft jobb nu om jag inte blev sjuk.. Svårt att prata med andra om det då de säger att man inte ska tänka på det, att jag är ung o så.. Det borde jag väl heller inte göra men det ändrar inte på faktumet att jag gör det. Men försöker tänka på att för varje vecka och för varje moment jag blir godkänd på så får jag mer tillgodoräknat ifall jag blir sjuk och sen återupptar studierna. Men ja, det är sjukt stressande att programmet är omgjort och jag inte bara kan hoppa ner till nästa termin.
Inte bara att det blir krångel med tillgodoräknandet utan även om det är så att jag läser 28 hp en termin så saknas det 2 hp o så kanske jag förlorar min SGI. Sure den är på ett par tusen bara, men bättre det än 0 kr.. Jag oroar mig alldeles för mycket i onödan, jag mår dåligt av det men kan inte ändra mina tankar..
Jag har en jättestor tenta i maj. Skolan har gjort en miss, omtentan (samma som den vi gör i maj) som termin 6 skriver om en månad kan vi i termin 5 också anmäla oss till. Så jag överväger att göra tentan i mars, men det kommer bli jävligt mycket plugg samtidigt som jag har allt annat. Men det skulle vara så skönt att få det överstökat.. Det är en rätt stor tenta, vi har inte hunnit gått igenom allt än, men förhoppnings tillräckligt nog för att klara tentan. Jag får se om jag har orken..
Idag ska jag pallra mig till skolan och skriva ut lite papper (japp, vi kommer in på helger) och sen ta mig till gymmet. Har jag orken så ska plugga lite också.. Klarade förövrigt webbduggan jag hade i veckan! Så skönt att ha den avklarad.
Inte bara att det blir krångel med tillgodoräknandet utan även om det är så att jag läser 28 hp en termin så saknas det 2 hp o så kanske jag förlorar min SGI. Sure den är på ett par tusen bara, men bättre det än 0 kr.. Jag oroar mig alldeles för mycket i onödan, jag mår dåligt av det men kan inte ändra mina tankar..
Jag har en jättestor tenta i maj. Skolan har gjort en miss, omtentan (samma som den vi gör i maj) som termin 6 skriver om en månad kan vi i termin 5 också anmäla oss till. Så jag överväger att göra tentan i mars, men det kommer bli jävligt mycket plugg samtidigt som jag har allt annat. Men det skulle vara så skönt att få det överstökat.. Det är en rätt stor tenta, vi har inte hunnit gått igenom allt än, men förhoppnings tillräckligt nog för att klara tentan. Jag får se om jag har orken..
Idag ska jag pallra mig till skolan och skriva ut lite papper (japp, vi kommer in på helger) och sen ta mig till gymmet. Har jag orken så ska plugga lite också.. Klarade förövrigt webbduggan jag hade i veckan! Så skönt att ha den avklarad.
måndag 1 februari 2016
Läkemedlet som gör att dimman lättar..
Alltså concerta. Den har räddat mitt liv, men lite för mycket kanske? Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det.
På morgonen innan jag vaknar är allt helvete på jorden, jag mår så fruktansvärt jävla dåligt. Det går inte att beskriva med ord hur dåligt jag mår. Sen tar jag morgonmedicinerna med bland annat concerta och efter typ 45 min så lättar allting upp. Jag är som i en dimma utan medicin, som att verkligheten är långt långt borta. Någon enstaka gång har jag missat lunch dosen och efter 2 timmar ungefär så bara växer tröttheten och dimman inuti mitt huvud. Jag orkar knappt hålla mig vaken på eftermiddagarna, jag kommer hem och bara lägger mig i soffan, orkar inte laga mat eller något. Men när jag tar concerta så orkar jag mer, jag klarar av lite mer. Inte alls lika mycket som en normalfungerande person, men ja det märks att jag blir lite mer "normal".
Men jag hatar att vara så pass beroende av en medicin. Men inte bara det, jag tycker också att jag har för liten dos. jag vill öka mer, mycket mer, läkaren säger att jag har en hög dos men jag tycker inte den är så stark... Jag är inte ute efter att bli normal, men jag vill ändå att det ska vara bättre än vad det är nu. Jag vill byta concerta till en annan centralstimulantia som jag har skrivit om tidigare.. Men läkaren vill ju inte riktigt det. "Patienter ska kunna påverka sin vård och behandling" sägs det, bullshit säger jag. Total jävla bullshit, framförallt gällande psykiatrin.
Men detta med att min vardag bara funkar med centralstimulantia tycker jag inte om, jag vill börja med antidepressiva för att kunna vara stabil lite mer jämt över dygnet, men läkaren tycker att antidepp är en dålig idé. Hur många psykiatriker säger nej till antidepp egentligen? Det är typ deras älsklingsmedicin. Så säger de nej.. Lite irriterande sådär.
Jag vill vara stabil jämnt över dygnet med ett annat läkemedel. Jag vill höja centralstimulantia. Men jag får biverkningar av concertan. Mitt blodtryck skjuter i höjden så fort jag slarvar med mat/träning, jag måste verkligen vara noga med vad jag äter och att röra på mig. Sen att min puls alltid ligger på 90 nånting är inte heller superkul. Risken för hjärt- och kärlsjukdomar ökar en aning för mig, är inte så förtjust över det faktumet. Funderar på att gå till vårdcentralen för det, kanske be om någon betablockare. Den medicinen som räddar mitt liv måste jag typ ha en annan medicin för biverkningar.. GAAH så jobbigt. Sen har jag lite fler biverkningar också, men de kan jag leva med. Att concerta påverkar hjärtat är det jag verkligen inte tycker om.
På morgonen innan jag vaknar är allt helvete på jorden, jag mår så fruktansvärt jävla dåligt. Det går inte att beskriva med ord hur dåligt jag mår. Sen tar jag morgonmedicinerna med bland annat concerta och efter typ 45 min så lättar allting upp. Jag är som i en dimma utan medicin, som att verkligheten är långt långt borta. Någon enstaka gång har jag missat lunch dosen och efter 2 timmar ungefär så bara växer tröttheten och dimman inuti mitt huvud. Jag orkar knappt hålla mig vaken på eftermiddagarna, jag kommer hem och bara lägger mig i soffan, orkar inte laga mat eller något. Men när jag tar concerta så orkar jag mer, jag klarar av lite mer. Inte alls lika mycket som en normalfungerande person, men ja det märks att jag blir lite mer "normal".
Men jag hatar att vara så pass beroende av en medicin. Men inte bara det, jag tycker också att jag har för liten dos. jag vill öka mer, mycket mer, läkaren säger att jag har en hög dos men jag tycker inte den är så stark... Jag är inte ute efter att bli normal, men jag vill ändå att det ska vara bättre än vad det är nu. Jag vill byta concerta till en annan centralstimulantia som jag har skrivit om tidigare.. Men läkaren vill ju inte riktigt det. "Patienter ska kunna påverka sin vård och behandling" sägs det, bullshit säger jag. Total jävla bullshit, framförallt gällande psykiatrin.
Men detta med att min vardag bara funkar med centralstimulantia tycker jag inte om, jag vill börja med antidepressiva för att kunna vara stabil lite mer jämt över dygnet, men läkaren tycker att antidepp är en dålig idé. Hur många psykiatriker säger nej till antidepp egentligen? Det är typ deras älsklingsmedicin. Så säger de nej.. Lite irriterande sådär.
Jag vill vara stabil jämnt över dygnet med ett annat läkemedel. Jag vill höja centralstimulantia. Men jag får biverkningar av concertan. Mitt blodtryck skjuter i höjden så fort jag slarvar med mat/träning, jag måste verkligen vara noga med vad jag äter och att röra på mig. Sen att min puls alltid ligger på 90 nånting är inte heller superkul. Risken för hjärt- och kärlsjukdomar ökar en aning för mig, är inte så förtjust över det faktumet. Funderar på att gå till vårdcentralen för det, kanske be om någon betablockare. Den medicinen som räddar mitt liv måste jag typ ha en annan medicin för biverkningar.. GAAH så jobbigt. Sen har jag lite fler biverkningar också, men de kan jag leva med. Att concerta påverkar hjärtat är det jag verkligen inte tycker om.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)