Stressad + ambivalent

Har haft så himla mycket att göra den senaste tiden. Så stressad. Ingen tid för vila som jag egentligen behöver.. Känner ibland när jag vaknar att jag inte orkar mer, att jag mer och mer faktiskt vill dö. Men egentligen så vill jag inte det, jag vill må bra, fixa skolan, träffa någon vän, familj, träna. Jag vill ha ett normalt liv helt enkelt. Men jag börjar förstå mer och mer att jag inte riktigt kommer få det. Jag har inte den energi som många har, måste vila regelbundet och jag vet nog innerst inne att jag inte borde plugga heltid. Jag vet inte om jag kommer klara jobba heltid? Men planen är att fortsätta plugga i samma takt. Jag är färdig om ett år, jag hoppas jag inte kraschar. Snälla kan det inte bli ett år jag börjar komma på fötter?

Men samtidigt så planerar jag för ett självmord. Är rätt ambivalent.

Men den här julen har varit såå intensiv. Har saknat min sambo så mycket. Har varit hos min familj som är lite tärande. Träffat vänner- bakfull och mådde skit dagen efter. Bara fått träffa min sambo en gång och sen har jag hoppat in extra 2 dagar på jobbet. Har varit kul, tycker om personalen mycket och kände faktiskt att jag hade saknat att jobba. Men det är fortfarande väldigt tröttsamt. För att tillägga, kunde inte somna natten innan jobbet så jag vågade inte chansa att jag skulle vara för trött och må dåligt på jobbet så fick ta andra halvan av nitrazepam och sen somnade jag. Dagen efter vaknade jag o mådde hyfsat. Är jag fortfarande abstinent?! Eller är det helt enkelt att jag ska leva på nitrazepam för att livet ska funka?? Vet ej om jag klarar gå från en halv tablett till en fjärdedel/sluta. Tror helt enkelt att jag får stanna på en halv tablett ett tag, kanske går för fort fram? Eller är nitrazepam ett illa måste för varje natt?

Men aja, nu sitter jag på ett tåg o ska hälsa på en nära släkting i en vecka. Ska bli jättekul- men samtidigt intensivt och tärande. Sov 3,5 timme inatt vilket inte är bra, har sovit 1,5 timme på tåget vilket iaf är något.. Har ont i röven efter flera timmar sittande, det hör väl till ett antal timmar av resande.

Men om typ 1,5 vecka är planen att dö (om jag inte ändrar mig). Men är sjukt rädd att misslyckas och hamna på psyk och helgen i höstas upprepas med bland annat bältningar, ha vissa personal runt sig som är hemska och andra otrevligheter.

Nu är min telefon helt cp så jag slutar skriva. Ska köpa ny i helgen om den finns i lager.

Inte för att jag tror att allt ändras på en dag för att kommande dag är ett nytt år. Men gott nytt år på er alla!! Hoppas ni alla läsare fått ut något av bloggen eller haft ett litet trevligt tidsfördriv. Önskar ni att jag ska skriva mer om något särskilt eller undrar över något så kommentera. Annars fortsätter jag i samma vanliga stil!

Sjuk = dyrt

Jag har fått lite extra pengar, skulle vilja spendera lite. Tatuera mig, klippa mitt rufs till hår, köpa ny mobil, shoppa lite. Men nej nej, mitt högkostnadsskydd har gått ut nu i december och har typ 500 kr kvar att nå upp till. Behöver köpa nya linser vilket kommer gå på typ 1500 kr (har skitdålig syn). Ska försöka snåla o köra på glasögon, men vet inte om jag tröttnar o vill ha linser ändå. Sen behöver jag verkligen gå till tandläkaren, är rätt säker att jag har hål, kommer bli sjukt dyrt det med.. Sen går mitt högkostnadsskydd för läkemedel ut i april, hade jag haft tablettaskar så hade jag tagit ut så mycket som möjligt innan. Men nu har jag apodos som kommer varannan vecka.. Bara EN rulle är sjukt dyr, den ligger på ca 800-900 kr. Mina smärtplåster är också väldigt dyra, ett litet paket nästan 400 kr, en större förpackning 1000 kr. Eh.. Mediciner är dyrt.

Men då jag inte hämtar apodos själv så får jag räkning, så kan välja att dela upp betalningen om jag vill, men skulder är tråkigt :(

Men det jag kan köpa är en ny telefon, mest för att min iphone håller på att ge upp. Det här gör mig på dåligt humör med alla tankar på de tråkiga utgifterna. Kan jag bara inte vara normal o slippa betala läkemedel och läkar/ssk/psykolog besök.. Sen ha en bra syn, eller nej jag behöver inte ha perfekt men iallafall en syn där linser bara kostar ett par hundringar. Skulle spara nästan 5 tusen om jag inte hade de här utgifterna (då räknar jag ändå bort tandläkare). Life is a bitch typ.

Jag tar bara CSN bidrag och resten tar jag av sparpengar. Så det känns lite i min ekonomi..

Fick lite cash av en släkting så händer inget oväntat i vår som sjukskrivning eller typ worst case att jag o min sambo gör slut så tänker jag unna mig att göra klart en tatuering och har jag råd så gör jag en till tatuering. Det ska bli najs faktiskt.

Att vara psykiskt sjuk är dyrt. Att ha neuropsykiatriska funktionshinder är dyrt. Att ha smärtproblem är dyrt. Jag önskar jag vore frisk. Frisk frisk frisk. Så jag slipper betala allt och må bra.

Jag kan ta CSN lån o då har jag råd med de mesta, men hatar lån. Får ångest av bara tanken, de CSN skulder jag redan har jag också lite ångest över fast det inte är så mycket jämfört med vad andra kan ha.
Sen får jag ont i magen bara av att logga in på internetbanken för att se hur mina sparpengar bara sinar.. Antingen låna, ha ångest över att man är belånad, eller ett fattigt sparkonto och ha ångest över att man har lite pengar. BÅDA SUGER. Jag har dock en brytgräns när det gäller hur långt ner mina sparpengar får gå och då tar jag CSN lån, men jag är inte så förtjust i det här. Vill ha ett jobb för att slippa tänka på sånt.

Men på ett plan har jag tur och det är hyran, att vi för tillfället har ordnat så att vi har låg hyra fast det innebär lite uppoffringar. Men det har gjort att jag inte behövt ta lån nu på höstterminen, våren behöver jag nog ta några veckor lån, men annars borde jag klara mig. Så trots de dyra utgifterna jag kommer ha så kanske jag har lite tur ändå?

Men skulle det allra värsta hända att det tar slut med min sambo så skulle jag få behöva ta fullt CSN. Då vi bor i en stad med bostadsbrist så skulle jag med all sannolikhet hitta en lägenhet/korridor/bli inneboende och betala en pissdyr hyra. Men jag älskar honom och vi har det bra, så jag tror inte det här är något problem.

Egentligen så tycker jag inte man borde klaga över högkostnadsskyddet (jag är medveten att jag också klagar lite). För hela det här året så har jag betalat 2200 kr för mediciner som har kostat över ca 33 000 kr. Ganska så sjukt egentligen. På det sättet är Sverige ett väldigt bra land.

Bakis

Är bakis idag, känner mig seg o ledsen. Provade dricka igår kväll fast jag tagit concerta på morgonen. Kände inte så mycket konstigheter, var lite orolig om jag skulle typ balla ur för att jag tog den på morgonen. Men skippade ändå 13 dosen. Men skönt att veta att det funkar o dricka. Framför allt då jag vill supa lite på nyår.

Har sänkt nitrazepam till en halv tablett, är svårt att somna (kanske inte så konstigt haha).. Jaja, önskar att jag inte var beroende av skiten. Jag vet inte om jag klarar att gå från en halv tablett till noll!? Vill bara komma till punkten att jag tar den ett par ggr i veckan utan att vara abstinent de övriga dagarna. Såg förövrigt att nitran går ut från apodosen redan i slutet på mars..

Nojar om att läkaren kanske inte vill förnya. Det kommer inte fungera då. Kan inte vara sömnlös alla nätter i veckan. Inte förrän i februari träffar jag läkaren heller, är aslångt dit.. Jag ogillar verkligen att man måste vara på vakt om läkaren tar bort en medicin som man vet att man behöver. Att alltid vara beroende av läkaren..

Gått ner i vikt

Har gått ner till 52 kg, rätt nöjd ändå. Men kan tycka att jag borde väga lite mindre med hur jag har ansträngt mig att undvika äta o röra på mig mer. Målet är typ 48-50 kg, känns rätt lagom. Jag skulle väl vilja gå ner mer än så, men jag vill helst inte att min mens ska påverkas. Eller ja, så känner jag nu kan mycket väl hända att om en vecka så vill jag gå ner hur mycket som helst och skiter i vilket typ. Jag har en liten fundering på att börja använda laxeringsmedel som hjälp.. Kunna äta okej, men ändå gå ner i vikt. Är medveten om att det är en skitkorkad idé och att det kan skada tarmarna. Min mage är skadad sen tidigare då jag åt extremt mycket treo/ipren mot smärta. Så jag om någon borde veta hur mycket sånt kan skada. Men det går inte riktigt in i huvudet på mig, det blir mest praktiska funderingar som att jag bara tar ett par ggr i veckan så blir inte kroppen beroende, hur ofta jag rimligtvis kan förnya recept -med tanke på att förstoppning är den vanligaste biverkningen av morfin så kan jag väl tänka mig att det inte borde vara så svårt att förnya. Kanske.
Aja, jag kanske kommer på bättre tankar. Jag borde inte ta steget. Men jag vill, önskar jag hade tagit med mig dropparna hit så att kunde ha testat.. Med tanke på att det är jul och att jag troligtvis kommer gå upp lite i vikt.

Har mått rätt ok igår och idag tills nu på kvällen, då började ångesten komma med full fart. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera den här ångesten, sure stesolid kapar det värsta. Men när jag är utan min sambo så är ångesten så pass stark att 10 mg stesolid inte riktigt rår på det. Jag vet ärligt hur jag ska hantera det här? Jag vill inte vara beroende av någon, jag vill kunna klara mig ensam också. Men det kan jag inte, känns som om det är omöjligt. Det är flera dagar kvar innan jag får vara med honom.. Vill väl egentligen ha något bättre ångestdämpande som iktorivil, men är lönlöst att be om det. Vi "förhandlade om 1-2 tabl stesolid. Aja, det funkar också men inte riktigt lika bra.
Nu är det dags att sova!

Snart jul

Hade ett par dagar jag mådde ok, sov inte så mycket. Sent på söndags kväll kom megaångesten och igår så kom den lilla kraschen. Hittar inte alltid perioderna där jag sover för lite men mår litelite för bra, annars är jag typ döende om jag sovit för lite ett par dagar. Märker jag att jag är i sånt stadie så kan jag ta någon lergigan för att sänka mig så att kraschen kommer tidigare och därmed inte blir lika hård och jag mår bättre snabbare. Men inte denna gång. Fan.

Kommer bli en jobbig jul, kommer vara hos mina föräldrar o brukar må lite sämre där, min sambo jobbar typ hela julen och sen att jag kraschade igår gör inte oddsen bättre. Efter att jag var hos psykologen idag så ville jag bara gråta, gjorde så ont av ångest inuti mig. Tog en stesolid för typ 1,5 timme sen, den har iaf kapat den allra värsta av ångesten. Men är trött nu o vill sova, men sitter på ett tåg så kommer typ missa min station.

Var hos gynekologen för typ 2v sen då jag har konstanta mellanblödningar trodde det var spiralen. Hon sa att det kunde bero på mediciner, pratade med 2 av mina läkare o de var rätt säkra att det inte var medicinerna. Tog lite hormonprover och det ena var något förhöjt, jag googlade genast (såklart) o man kunde bli deprimerad o annat psykiskt, bl.a. att man kan känna en känsla att något är fel. Det är det jag känner hela tiden!!! Det känns inte som det ska vara såhär i min kropp. Men sen var det endel annat som muskel/ledsmärta, trötthet, upprepade infektioner (får upprepade munsår, när det ena läkt så kommer nästa). Man har svårt att gå ner i vikt också, jag har försökt äta mindre och tränat men ändå händer inget så det skulle förklara varför, men sen lite andra symtom som också stämde.

Skulle ringa o boka tid, fick en tid om 3v..

Jag kan såklart inte vara bombsäker att det är pga den hormonen fast mycket symtom stämde in. Men är det pga det så går det att behandla med läkemedel, tråkigt nog en livslång medicinering. Det kanske är därför jag mår dåligt? Är det pga detta så kanske jag får möjlighet att må bättre?

Sådärja, nu är tåget snart framma. Behöver inte vara orolig o somna längre!

Minskandet av medicin + byta läkare?

Jag tror att den jobbiga benso abstinensen har lagt sig lite *peppar peppar* vilket är såå skönt. Håller det sig stabilt och att jag inte svänger in i ett djupare hål av mörker så kanske jag minskar redan nästa vecka igen. Men då tar jag bara en halv nitrazepam varannan natt, för den här veckan har varit sååå tung. Men vetskapen om att det är tablettångest gör att jag orkar hålla ut, för sånt försvinner efter ett tag. Eller ja, har läst att det kan ta 2 år med benso och skulle det pågå veckor så skulle jag väl ge upp.. Har någon slutat med benso o vet hur det är? Med abstinens o så.

Men det som är najs är att min tablett samling ökar, ifall det värsta händer att de tar bort både stess och nitrazepam så har jag ett litet lager av nitrazepam. Gillar inte att boendestödet måste skriva upp hur mycket stess jag tar varje vecka.. Oftast tar jag minst en i veckan så då känns det så "regelbundet". Sen ger de listan till kommunsköterskan.. (Ingen denna vecka iaf!) Om hon vill så kan hon typ ge den till läkaren, han kanske tror att jag tar minst en för att "vila" på helgen. Det ser inte alls bra ut ju. Sen då, hur bra är det att läkarna inom öppenvården vägrar benso och att jag har en annan läkare som kör över dem och skriver ut stess ändå, haha!! Öppenvårdsläkaren vet om det men diggar inte riktigt det, hehe. Ärligt, jag funderar på om möjligheten finns om jag kan byta till läkaren som skriver ut stess och ha denne som ordinarie till all medicinering. Den läkaren är väldigt kompetent men beter sig som ett rövhål och jag blir så fruktansvärt provocerad. Sån ögontjänare, när man är själv med denne så är den inte alls som om andra är med vilket provocerar mig mer. Sen kan jag lära mig hur en läkare fungerar och få som jag vill. Men man kan väl säga att den läkaren lättare kan se igenom min bullshit.

Men det kanske är en sån läkare jag behöver i längden? Jag kanske måste se över drygheten och inse att kompetensen slår över?

Jag har drag av den tidigare personlighetsstörningar passiv-aggressiv -jag har svårt med personer i maktställning över mig. Men jag är medveten om att jag måste acceptera fast det är svååårt.

Men iaf jag kanske mår bättre igår + idag kanske är för att jag fick världens sköna orgasm igår? Mina föräldrar har äntligen fixat duschen så att det inte växlar kallt/varmt o till sist bara kallt. Den duschstrålen är skönare då den är mjuk, duschstrålen hemma är hård.. :( Har inte onanerat på över ett halvår. Har kommit när vi har sex, men att onanera själv är skönare haha. Kanske för mycket detaljer?

Jaja, idag har det varit lite lättare att leva. Hoppas det håller i sig!

Varför skriver jag milslånga inlägg? Måste vara jobbigt att läsa.

Från beroende till vid behov

Jag mådde så dåligt när jag vaknade imorse. Brukar må dåligt när jag vaknar, men idag gjorde det ont i hela kroppen av ångest. Så vidrig känsla. Hade svårt att somna inatt också, det kändes som om sömntabletten var sockerpiller!? Jag brukar alltid bli jättetorr i munnen efter att ha tagit den och när jag blundar och försöker sova så blir det hallucinationaktigt. Men inte inatt, har aldrig varit så tidigare, jag har apodos så det var inte fel tablett. Skumt det där.

Har förövrigt börjar trappa ner på nitrazepam, tar nu 3 fjärdedelar. Det känns verkligen på dagarna, så trött och mer ångest. Sen något svårare att somna då. Trodde inte det skulle bli så av att bara ta bort en fjärdedel.. Minskandet beror på att nitrazepam behöver förnyas i apodosen runt april. Min ordinarie läkare ska gå ner i tid och sen sluta i vår. Så jag vet inte vad en ny läkare tycker om nitrazepam då.. Ingen läkare är speciellt förtjust i just den insomningstabletten. Så jag antar att de kommer säga att jag ska ta en halv tablett i en vecka och sen sluta helt. Mitt i en skoltermin dessutom. Det kommer leda till kaos och förmodligen sjukskrivning/psykinläggning/död. Worst case liksom. Så nu när jag inte har så mycket i skolan så minskar jag själv istället och med tanke på att jag mår såhär dåligt av den lilla minskningen sååå tror jag knappast det blir bättre ju mer jag väntar med att sluta. Om 2-3 veckor så växlar jag mellan en halv tablett och 3 fjärdedelars tablett varannan dag. Hoppas att jag klarar att sluta helt alt att jag kan stanna på en halv tablett. Jag vill egentligen inte sluta helt, vill gå över från varje dag till 3-5 dgr i veckan. Jag har aldrig trappat ut benso själv och vet inte hur man slutar från varje natt till vid behov. Så jag provar att trappa ner helt för att sen gå över till vid behov. Om någon annan har mer koll så ge gärna tips! Som sagt, vill bara bort från beroende till vid behov. Inte sluta helt, men göra det så skonsamt som möjligt typ.

Tog bort ett par publicerade inlägg om psykinläggnigen som var om händelsen när jag blev visiterad o bältad och har dem i utkast tills vidare. Pga att de var så specifika trots att jag tog bort mycket detaljer. Har pratat med personer som jobbar inom psyk (utan att de vet att jag är psykpatient) o sånt de gjorde mot mig var  tydligen ovanligt. Vill vara anonym så gott det går samt att jag kommer ha möte med överläkare om händelsen. Ev att jag anmäler eller försöker få ersättning för psykiskt lidande. Ringde IVO o de sa att av alla anmälningar så utredde de typ 10% o de jag var med om var typ onödigt att anmäla för det var rätt säkert att det inte skulle utredas... Fattar inte, psyk kan göra vad som helst mot en utan några utredningar. Om man inte lyckas ta livet av sig där, typ. Det dem gjorde mot mig ändrade min syn på mänskligheten, människor kan vara så vidriga.

Beroende?

Varför finns det fortfarande ett tryck av ångest i bröstet trots stess, nytt norspanplåster och vila!!!????

Jag antar att det hade varit ännu värre utan stesolid, nu är jag iaf lite avdomnad. Men ändå..

Funderar på att prova överdosa lite smått lamotrigin, det som drar mig är biverkningen Stephen Johnson syndrome, har faktiskt sett den och det ser sjukt obehagligt ut. Har inga andra vettiga mediciner att överdosa..

Förutom sömntabletten, men börjar jag spara den så kommer väl den försvinna snabbare än blixten. Det handlar trots allt om nitrazepam, inte så poppis hos alla läkare. Är förövrigt helt torsk på den, innan sommarjobbet så bestämde jag mig att sköta all medicinering under de 8 veckorna. Innan sommarjobbet började så hände det att jag skippade en sömntablett då och då. Men nu har jag ätit den oavbrutet sen juni förutom en natt då den glömdes delas och jag sov helt sinnessjukt dåligt.

Gillar inte känslan av att jag är beroende.. Jag vill kunna ta ffa beroendeframkallande mediciner lite hur jag känner, inte pga beroende.

Planen är att börja trappa ut själv, velat göra det hela hösten men har haft mycket i skolan alt någon tenta som gör att jag inte vill försämra sömnen.

Tänkte börja inatt, delar till 4 bitar och jag tar 3, så att jag har en fjärdedel kvar. Förhoppningsvis går det an. För att tillslut kunna avstå sömnmedicin utan att det påverkar sömnen. Äta när jag känner för det liksom, typ 6 ggr i veckan så att jag är "fri" en dag. Eller nått, har ingen plan riktigt, bara att jag inte vill vara fysiskt beroende. Min läkare ska sluta så det finns en stor risk att jag får en läkare som kommer totaländra i min medicinlista och ta bort nitrazepam HELT utan nedtrappning.

MEN, jag har ju börjat med concerta, när jag tar dosen kl 13 så har jag svårare att somna.. Innebär det att jag faktiskt inte kan avstå sömnmedicinen?

Jag ska iallafall prova. Går det inte så får jag väl alltid ha i baktanken att en läkare kan sätta ut den huxflux och det är ingen rolig tanke. Sure, hade jag inte haft centralstimulantia så återvänder sömnen förr eller senare. Men nu när jag har det så kan jag faktiskt inte veta om det händer.

Aja, jag lägger undan en fjärdedel tablett inatt så får jag se hur trött jag är imorgon, lite att utgå från då.

Cpångest

Jag har en sån jävla cpångest som aldrig försvinnner. Fattar inte, det brukar lägga sig lite om min sambo är hemma och sen ligger jag i soffan och kollar på TV. Men inte nu... Vad är det som är fel??

Har tagit en stesolid för en stund sen och hoppas den verkar.. Tog en igår också men mja kände inte så mycket. Så nu har jag tagit en stess, bytt norspanplåster (om jag gör plåsterbyte samtidigt så kanske effekten förstärks?), ätit glas, slappanar av vid TV:n..

Jag brukar tänka på dagarna ibland att jag vill mysa ner i soffan efter att intaget en stesolid och kolla på TV.. Bara känna den sköna känslan att ångesten rinner iväg och att jag småsover. MEN DET ÄR EN SÅN DÅLIG VANA. Brukar ta när jag har saker att göra så att det inte ska bli "mysigt", känner mig som en pundrare annars.. Jag fattar inte varför jag tänker så ibland? Idag blev ett undantag, ångesten blev outhärdlig och jag orkade inte stå emot. Men skiten funkar inte :(

Köpte ett testamente, har ingen direkt plan eller så, men jag känner att det är bra att ha, vet inte hur länge jag pallar att leva. Vet inte vem som ska vara "vittne" och skriva under. "Jag har skrivit ett testamente, kan du också skriva på?", känns som en ganska obekväm fråga haha.. 

Jag vet inte om jag ska berätta för min psykolog om jag köpt ett testamente.. Är det sånt man berättar för en psykolog?