kontrollbehov

Har varit helt värdelös på att skriva här. Men har varit superstressad framförallt över jobbdelen. Det verkar som om det har löst sig, men man vet aldrig. De kanske ångrar sig som de andra gjorde. Så är himla orolig.
Sen är jag orolig över den neuropsykiatriska utredningen. Den börjar ju nästa vecka!! Vad kommer den egentligen visa? Åhh, jag hatar att inte veta, vill ha kontroll. Vill veta vad som är fel med mig eller vad som inte är fel.
Sen har de skjutit upp den dagen som jag kommer få diagnosbeskedet med en vecka. Så nu är det 3 veckor innan jag kommer få reda på diagnos istället för 2 veckor. Jag vill veta nu!

Det smärtstillande plåstret jag fick utskrivet har hjälpt lite, är så glad över det. Men det har varit lite jobbiga biverkningar. Fått lite huvudvärk, illamående, vart förstoppad. Hoppas det är övergående. Har också känt mig lite gladare sen jag började med plåstret.
Sen har min nya sömnmedicin nitrazepam hjälpt jättemycket med sömnen. Jag sover mycket djupare och känner mig någonlunda utvilad när jag vaknar. Behöver heller inte vila lika mycket på eftermiddagarna längre.
Självskadandet har inte skett så jättemycket på sistone, det är väl bra. Men suget börjar komma tillbaka, inte lika bra.

humörsvängningar

Mitt humör har verkligen varit upp och ner. På morgonen kan jag typ ha bestämt mig för att ta livet av mig för att några timmar senare så vill jag kämpa mot ett normalt liv. Tur att jag har boendestöd som kan stötta mig och vända mitt humör till det bättre.
Jag var hos smärtläkaren i onsdags och ja.. Jag blev mest besviken, hon sa att det inte fanns så mycket att göra.. Men fick utskrivet ett smärtplåster, norspan. Får se om det funkar. Någon som provat?
Sen kunde man väl höja en av medicinerna jag har nu och kanske prova en tredje.. Sen var det inte så mycket mer, utan typ smärtrehabilitering som var att gå hos psykolog eller sjukgymnast eller vad det var. Antar att det är för att lära sig acceptera sin smärta och lära sig kunna hantera den. Känner mig mest uppgiven.. Vill inte ha ont. Men har inte lika ont i ryggen och händerna åtminstone. Men nacken och huvudet värker..
Blev erbjuden ett jobb idag, wohooo. Sen såg jag i min mail att jag skulle ringa en annan som jag har varit på intervju hos, men det mailet var skickat i onsdags, ska ringa på måndag. Hoppas det inte är försent bara. Så kanske ett till jobberbjudande? Aja, är glad att det har vänt till det positiva på jobbfronten.

Nu sjunker mitt humör igen, var på rätt bra humör för en halvtimme sen, nu vill jag lite halvt dö. Är så trött på dessa svängningar.

Borde betala mina räkningar idag.. Men orkar inte.. Men måååste verkligen, har en försening, så ska försöka leta rätt på min bankdosa. Så skiten blir gjord.

Fint väder = ångest

Var hos läkaren igår och det kändes helt okej, blev några medicinändringar och dem kändes rätt okej.

Sen ska jag få träffa läkaren var tredje vecka istället och det känns bra, känns skönt att få uppföljning på min medicinering oftare. Sen är han väldigt duktig också, men kanske ska sluta till hösten. Vill inte att han slutar.

Idag mår jag inge vidare, vill ligga i sängen och sova bort hela dagen. Men kan inte för har ett viktigt möte kl 13 och var precis hos synsam. Så nu sitter jag på donken (värdelösa mig). Har ganska ont för tillfället i nacke/rygg och det gör inte saken bättre. Var värdelös igår och skar i ett gammalt sår, vill bara få upp skiten så jag kan få ångestlindring på det sättet, inte bra. Men bryr mig inte, bryr inte om mig själv, för jag suger, jag klarar ingenting.

Jag mår sämre nu när det blir finare väder, för vädret matchar inte mitt humör. Alla blir glada och tror att jag ska må bättre, men jag mår bara sämre för det antas att det ska bli bättre för att det är fint ute, men det blir tvärtom. Jag orkar inte. Usch för det här livet.

Funderar på att börja lösenskydda vissa inlägg, men det går inte på blogspot. Så kanske får byta portal, får se hur jag gör.

Imovanedimma

Just nu ligger jag i sängen och har ont, jävligt ont. Har legat för många timmar. Tog en stesolid igår med en annan medicin, eller ja 3 tabletter av den. Av den kombon så slutar jag nästan tänka och det är så skönt, jag känner liksom inte så mycket. Sen däckar jag, men jag har ingen ångest över att jag kommer somna, för annars har jag alltid det. Så somnade vid 21, blev väckt vid 00 och gjorde mig iordning sen slocknade jag igen. Men vaknade 03.30 pigg, tog en imovane, insåg att jag inte kommer somna för jag är pigg pga hunger. Gick upp, innan jag åt så fick jag för mig att jag skulle göra rent mitt sår och skära i det gamla, sådär mitt i natten i en imovanedimma. Ville ta bort den utstickande delen av ärrvävnaden, men det gick inte så bra, utan det var ju fortfarande slamsigt inuti, som tur var så gav jag mig där och fortsatte inte medan jag var lite halvt borta av imovane.

Sen om jag inte somnar i tid på imovane så sover jag skitkasst vilket jag nu gjorde.

Sen har jag tagit mina morgonmediciner för sent idag, så kommer vara på aspissigt humör också, underbart. Mår så jävla dåligt.

Imorgon träffar jag läkaren och jag lovar han kommer plocka bort den jäkla medicinen som jag tar med stesolid med tanke på att ordinationen på det läkemedlet inte är så. Definitivt om jag nämner att det blir lite tyngre att andas när jag tar dem. Men hittar inget i fass om det så kanske är placebo? Då kanske han låter mig ha kvar det? Eller så nämner jag inte det med andningen. Får se. Snälla läkare hjälp mig med min ångest.

På onsdag träffar jag äntligen smärtläkaren, hoppas hon kan och vill hjälpa mig. För annars är det inte värt att leva mer om jag ändå bara har ont.

så jävla ledsen

Det jobbet jag blev erbjuden fick jag inte, de ångrade sig, vågade inte chansa. Bara pga sjukskrivningen. Så jävla ledsen. Orkar snart inte mer.

helt tom

Har känt mig så himla låg nu i en vecka snart. Ingen energi och bara trötthet, känt mig helt tom inombords. Vädret som blir bättre överensstämmer inte med mitt humör. För det blir bara sämre. Jag är rädd  att det ska bli som förra året, att jag hamnar på psyk igen på våren eller sommaren. Det vill jag verkligen inte. Jag vill ha hjälp för min ångest och nedstämdhet. Jag vill kunna känna mig glad. Händer det inget på den fronten så kommer det förmodligen bli så att jag gör något som är dumt. För då märks man och får uppmärksamhet, tragiskt att det är så.
Infektionen i såret ser iallafall bättre ut nu. Skönt. Men jag har ett ärr som är lite utstående, och jag vill skära bort den utstående biten. För jag tycker den är äcklig. Känns som om jag får tillfälle så kommer jag göra det, vilket inte är bra. Har redan börjat skära försiktigt i det ärret igen. Usch för mig.

Om ca en månad så får jag reda på om jag har en neuropsykiatrisk diagnos, om tre veckor börjar utredningen. Det här känns nervöst. Vad händer om jag får en diagnos, och vad händer om jag inte får någon?

Till något positivt, kollade om jag skulle få tillbaka något på skatten och det fick jag, inte någon jättesumma, men fortfarande något :)

vän, infektion, jobb

Har varit hos en kompis hela helgen och vi hade det ganska roligt, ångesten var uthärdlig förutom när jag skulle sova.. Så har inte tagit nån stesolid fören idag. När jag tvingas vara social så tänker jag inte riktigt på den där vardagliga hemska ångesten. Den sociala ångesten är väl också jobbig, men ja, inte riktigt samma sak.

Men, hela helgen har jag haft ganska tighta strumpor och inte bytt plåster på en vecka.. Vilket har resulterat i ett infekterat sår. Har gjort rent och spritat så jag hoppas det går över. Är inte den som gillar att söka vård, vill inte äta antibiotika heller för den delen fast jag kanske borde. När jag var inlagd så ville sköterskan att jag skulle äta antibiotika men jag sa nej. Men jag får se lite hur den här infektionen urartar sig. Blir det inte bättre på tisdag så kanske jag går till vårdcentralen. Jävligt klantigt av mig glömma att ta hand om det.

Men till något roligare. Fick ett jobb! Inte på det mest intressanta stället jag sökt, men får nöja mig ändå. Vet inte hur många veckor det blir, antingen 4-6 veckor eller 8-10 veckor. Hoppas på 8 veckor, skulle vara perfekt. Antar att med min tur så blir det väl typ 4 veckor.. Glömde dock fråga om hur många procent det gäller, men de skulle höra av sig nästa vecka så ska fråga då.

Men ska på en till jobbintervju på onsdag så får se hur det går på den, men är inte direkt hoppfull. Det verkar vara ett intressant ställe, om de inte säger nej för något annat så säger de väl nej pga sjukskrivningen. 

Aja, ett par veckor i sommar kommer jag iallafall få lön.

värdelös

Fick inte jobbet pga sjukskrivningen, Känner mig ledsen, kass och värdelös. Ingen vill ha mig, ingen vill anställa mig. Får jag inget jobb kan jag lika gärna dö. För då kommer jag typ inte ha någon erfarenhet och när jag har pluggat färdigt så vill ingen ha mig. Känns ju bra, verkligen.
Jag vet att det kommer bli så, jag kommer ge upp. För blir det inte som jag har tänkt mig så kan jag lika gärna vara död.

Skar mig idag, bara lite. Men känner att jag borde ha gjort mer tidigare. För att få upp såren mer, så att jag kan karva i dem lättare. För att lindra ångesten.

jävla sjukskrivning

Har mått så fruktansvärt dåligt.. Eller ja, enormt nedstämd. Allting som jag har gjort har jag blivit nedstämd av, jag kämpar men det går inte.
Jag tog bort en medicin själv för att spara på.. Och nu inser jag att det var en dålig idé, tror faktiskt den medicinen fungerade.. Så får börja sköta mig igen. Sen har jag börjat ta medicinerna senare än vanligt, vilket jag också tror påverkar.. Jag kan inte hålla på så med mediciner..
Sen håller jag på och söker lite sommarjobb.. Så att jag har något att se fram emot i sommar när sjukskrivningen är över. Men det är så svårt, för sjukskrivningen sätter såna jäkla käppar i hjulet för mig. Det är ett jobb som jag verkligen vill ha. Arbetsgivaren vill ha mig, men är så himla tveksam pga att jag är sjukskriven just nu. I slutet på veckan ska hon iaf säga om jag får jobbet eller inte.. Hoppas så mycket på att jag får det. Snälla snälla snälla att jag får det.

Men annars då? Just nu är jag mest sugen på att skada mig. Bajs, allt suger. Funderar på om jag ska ta en stesolid eller inte. Jag har 50 mg per vecka. Jag tar i de allra flest fall 10 mg per gång (max får jag ta 20 mg) vilket innebär att 2 dagar i veckan så har jag ingen stesolid att ta... Nu när jag mår så dåligt så måste jag prioritera vilka 2 dagar den här veckan jag inte ska ta någon, svårt det där. Hm, bestämmer mig för att jag ska skippa idag, får nöja mig med att jag ska äta god middag och dricka cola, skulle vara skönt med stess för att sega när tankarna. Men nej, inte idag.

vill förstöra mig

Idag har det inte varit någon vidare dag heller. Började att jag vaknade med migrän.. Woho.. Tog massa värktabletter och fick sen jätteont i magen istället.. Tar ju så mycket ipren, treo och alvedon så min mage börjar krascha trots att någon läkare satte in omeprazol (plötsligt menar jag med att en dag på avdelningen så hade jag en extra tablett som ingen hade sagt att de hade satt in, men men). Men jag har hellre ont i magen än nacke/rygg/huvud, pest eller kolera typ. Jag vet ju att det kan leda till magsår så som jag håller på, men på ett sätt känns det ändå bra. Att få förstöra min kropp.

Sen skulle jag vara ensam ikväll, kände att jag inte fixade det och gick till stan (för att inte sitta hemma och må dåligt), käkade dock på donken.. Så inte så bra med det. (Men duktigt av mig att jag gick hemifrån trots att jag mådde som jag gjorde). Men jag kom hem, skar mig lite lite i benet, i ett gammalt sår, som jag vill få upp sakta men säkert.. Känner mig sjuk i huvudet (men det är jag väl också) som gör så. Men det enda jag vill är att få ångesten att minska, iallafall för ett tag..
Men nu känns det lite bättre, har tagit stesolid så ångesttankarna åker inte lika snabbt i huvudet, mitt huvud hänger inte riktigt med. Så skönt. Ska titta på serie nu, orange is the new black har jag börjat följa. Jag kan relatera lite till huvudkaraktären, för hon sitter inlåst precis som jag har gjort tidigare på psyk.

Jag känner mig så fruktansvärt tragisk som skriver hela tiden om hur jag vill göra illa mig. Men det är det mina tankar kretsar kring just nu. Är det någon annan än jag som har liknande tankar?

skada skada skada

Mår så jävla pissigt. Har megaångest och vet inte vad jag ska ta mig till. Vill ta tabletter. Skära i gamla sår, för skär jag nya sår blir det alldeles för djupt och sist så träffade jag en pulsåder så det sprutade blod, inte roligt att ta hand om. Gamla sår blöder inte så fruktansvärt mycket iallafall. Sen verkar folk inom vården, iallafall när jag var inlagd bli oroligare för när jag karvar i gamla sår, och det triggar på något sätt att satsa på de gamla såren. För jag vill ju skada mig så mycket som möjligt. Men inte idag, för idag är jag inte ensam hemma.

Men en bra sak. Min medicin mot nervsmärta fungerar. Äntligen så får jag ett läkemedel som funkar. De börjar gå mot att de tar hand om mina problem och inte mina symtom på problemen. Men det tog ett jävla tag innan jag fick medicinen, Väldigt mycket tjat. Sen blir det bättre om jag söker på läkemedel för att hitta det som fungerar, de jag kommer med exempel på fungerar bättre än läkarnas förslag. Är det inte deras jobb att hitta mediciner som fungerar?

återhämtning

Jag är sjukskriven till sista maj och jag känner nu hur kort tid det egentligen är. Hur ska jag hinna återhämta mig tills dess? Jag vill ha ett sommarjobb och så, det är inte det. Men jag vet inte hur jag ska fixa det utan att allt kraschar igen. Får jag ett sommarjobb så kommer jag direkt efter det ha två stora omtentor, sen en vecka senare börjar skolan. Så då ska allting rulla på. Hur ska jag fixa detta?

Tidigare i veckan så fick jag ett brev om att min neuropsykiatriska utredning fortsätter, äntligen! Skitsega är vad dem är..
I början på april så ska jag på första besök till psykolog och läkare med en anhörig. Dagen efter är det heldag där med psykologen. Känns jobbigt. Sen i mitten av april så ska jag träffa psykologen igen. Betyder det att det är klart sen? Eller att man eventuellt fortsätter med utredningen om det behövs? Fattar inte. Aja, är glad att det börjar rulla på nu.

borttagen medicin

Just nu mår jag inte bra alls, känner hur jag bara går ner i mig själv och mår sämre. Har ersatt skärandet med att spara tabletter, inte lugnande eller så utan bara vanliga jag ska ta dagligen. Just de tycker jag inte fungerar utan ger mig bara jobbiga biverkningar. Så tog igår flera tabletter, hade inte så många så det var ingen fara. Är inte ute efter att dö utan det är bara självskadesyfte typ. Men suget efter att skära mig börjar komma tillbaka.. Tyvärr.

Läkaren plockade bort en medicin utan att säga något, jag fick reda det av boendestödet på morgonen när jag skulle få dygnsdosen av alla mediciner att jag inte skulle ha den mer. Kände mig så sjukt kränkt. Boendestödet sa att jag skulle ringa läkaren, men jag har ju inget jävla nummer?!?! Skrev ett sms senare på dagen till en boendestödjare att jag kände mig så ledsen över att jag fick reda från tredje person att jag inte skulle ha medicinen kvar.
Fick prata med kommunsköterskan som har hand om det. Läkaren hade typ sagt att medicinen inte funkade (han har inte frågat mig om den fungerar) sen lite annat. Ringde mottagningen idag för att prata med läkaren och han ringde upp senare på dagen. Jag sa att jag ville prova den medicinen för att se om den fungerar fram tills nästa läkarbesök, funkar den inte så plockar vi bort den. Han gick med på det. Han sa att han tog bort den för att någon underläkare på avdelningen hade skrivit en felaktig ordination, medicinen skulle tas klockan 22, men den personen hade skrivit 20. Fattar inte varför han bara inte ändrade ordinationen. Frågade, men förstod inte riktigt svaret. Sen var det tydligen inte bra att den inte kan vara i apodosen, men det är väl skitsamma? Jag fick den utdelat ur dosett några dagar och det gick bra.Sen pratade vi om en annan medicin jag äter och samtalet slutade bra. Gillar min läkare trots krånglet.

Sen grämer jag mig över att jag bara har två stesolid kvar tills nästa utdelning på tisdag. Tog två igår, ångrar mig nu, skulle bara ha tagit en, så att jag inte har så få kvar.
Ångesten jag har nu är skitjobbig. Trycker i bröstet, skulle behöva en stesolid men då har jag bara 1 kvar på 3 dagar... Så jag får väl bara gå och lägga mig helt enkelt och hoppas att jag inte somnar med panik i bröstet vilket jag hatar.

skit

Mår skit nu. Det har varit jobbigt ett tag och nu brast det för mig. Min sambo sa att han hade ändrat synsätt på mig gällande en grej och jag känner mig förstörd.. Och tom. Jag frågade om det var en grej som han gjorde att han tvivlade på vårt förhållande och han sa ja.
Tog en stesolid och hoppas den hjälper. Men ska sova snart också, då slipper jag iallafall känna.

Sen är jag så fruktansvärt nervös inför en grej, går det som planerat blir jag superglad annars så kommer jag bli så himla ledsen, eller ja, ännu mer ledsen. Varför ska livet vara så jävla jobbigt?