vill inte leva såhär

Har inte orkat skriva, har mått skitdåligt rent ut sagt. När ska det vända?
Jag vill ta alla mina tabletter jag har, för jag orkar inte leva såhär. Har lite ånger över att jag inte gjorde det när jag hade chansen, när jag fick med mig så mycket mediciner när jag åkte till mina föräldrar över jul. Men jag ville ju inte förstöra deras jul..
Saknar min psykolog också. Hon har julledigt, men nästa vecka ska jag träffa henne igen, känns skönt.

Jag har så mycket ångest, hela dagarna, jag vill inte leva såhär, snälla låt mig dö.

Livet tynger mig

Har vart tungt idag, som de senaste dagarna har varit. Skolan tynger mig. Eller ja, hela livet tynger mig. Känner mig rastlös, och fruktansvärt trött hela tiden. Jag orkar verkligen inte.

Tog en stesolid nyss. Har typ en kvar tills jag på tisdag får påfyllning av boendestödet. Har typ maxat mina 50 mg stesolid per vecka ett tag. Önskar att jag hade kunnat få mer.. Men men.

Godnatt. Önskar att jag inte behöver vakna nå mer, men det är ju bara en dröm.

lån

Usch, behövde ta några veckor extra lån på CSN... Hatar lån. Det ger mig sån ångest. Har läst om så många som har svårt att betala tillbaka just studielån, är rädd att jag ska bli sjukskriven igen och inte heller ha råd.
Men får väl tänka att ca 15 tusen i lån inte är så farligt på 3 terminer. Men för mig är det fortfarande mycket pengar :( Har ändå 3 terminer kvar..

Ångest idag

Har massa ångest idag. Vet inte riktigt varför faktiskt. Sen är jag så sjukt trött idag. Rispade mig lite igår kväll. Ville väl göra det djupare, men jag har inte någon sårtejp med mig. Så orkade inte riktigt krångla, nu i efterhand känns rispandet lite ovärt, men gjort är gjort. Önskade att jag hade kunnat stå emot det. Hoppas ångesten lättar under dagen.

Är så jävla värdelös

Har sån jävla ångest just nu. Vet inte hur jag ska stå ut. Haft en rätt ok julafton så förstår inte varför jag känner såhär. Men är ledsen, fick inte öppna paket. Vet att jag kommer få en present senare som jag köper tillsammans med mamma. Men vill ändå få öppna något, på julafton.. Behöver inte vara dyrt, kan kosta en tjuga men bara något.. Ska få något av min sambo när jag kommer hem och en present av en kompis.. Så helt utan är jag ju inte.. Bara idag.

Vill just nu bara skära mig, få göra det litegrann bara för o lätta på det värsta. Men ska inte göra det nu, kanske senare ikväll, hoppas jag inte är lika sugen då. Varför är jag så värdelös som har fastnat i den här självskadeskiten? Hatar mig själv.

Jobbig dag

Haft en jobbig dag. Ville bara ta alla mina tabletter och dö. Men då kommer jag förstöra julen för min familj, men impulsen var rätt stark.

Mådde lite bättre mot kvällen men efter jag hade pratat med min sambo och han lät sur så blev det sämre... Tror alltid det är mitt fel om han är sur eller så, han tycker det är jobbigt då han tycker att jag alltid tror att det handlar om mig, bråkar vi så tycker han det är jobbigt att han måste trösta mig, fast det var mitt fel. Jag vet inte hur man ska lösa sånt?

Aja, ingen vidare bra dag.

Men god jul på er alla!

panik

Har en sån hemsk ångest över att jag ska sova. Men det är väl bara att trotsa den.. Som varenda jävla natt. Hatar de som säger att man ska trotsa sin ångest. Jag gör det varenda natt, jag lägger mig varenda natt med panik i kroppen. Jag förstår att det kan hjälpa att trotsa ångesten vid social fobi osv, men varför kan det inte hjälpa mig också? (Ja, jag är bitter)
Men har tagit en liten 5;a lergigan och stesolid så borde somna relativt fort ändå och inte ha panik allt för länge.. En liten tröst iallafall... Jag vill bara döva smärtan med alla tabletter jag har, men skulle då förstöra julen för hela min familj, det är det som hindrar mig..

Min sambo börjar se en framtid, han har mått väldigt dåligt över att det har varit så mycket kaos med mig, och jag har så dåligt samvete att jag fortfarande mår skitdåligt men jag vågar inte säga det till honom. Jag är glad att han orkar se en framtid, både för sig själv och för oss. Men det känns som om han tror att jag mår bättre än vad jag gör, men vem vet. Jag vågar inte fråga.
Men det är väl en liten förbättring sen i våras iallafall med mitt mående. Fast jag börjar glömma bort hur det kändes då. Jag börjar förtränga alla hemska känslor. Men det som inte går att förtränga ångesten jag kände när jag var mindre, jag är ju hos mina föräldrarna nu. Här har ångesten varit som värst med paniken över att behöva sova.

Gårdagen

Var rätt okej igår, men lite segt var det också, tråkigt med drama och jag kände mig utanför. Blev ganska så rejält full i början av kvällen, såg inte ens vad jag tog för mat haha.. Kräktdes en stund efter maten, åt lite mer och kräktes en stund efter det också. Men vid nio så klingade den värsta fyllan av, sen vågade jag inte dricka mer för jag ville inte spy.

Men men, var okej ändå och nu mår jag helt okej, mådde illa imorse men det har gått över.

Har dock inte sovit något typ, vågade inte ta min stilnoct då jag hade druckit. Har läst på flashback att man kan typ mörda någon med den kombon.. Såå är lite sliten. Flashback är väl inte den bästa källan men lika bra att inte blanda.

Men jag slog i mina vrister och jag hade så jävla ont inatt. Både att jag inte hade tagit min insomningstablett och smärtan gjorde natten outhärdlig. Ont idag också och ska linda benet som har fem sydda sår när jag kommer hem, gillar inte att klaga när jag har orsakat såren själv. Vill bara att mamma inte ska se att mitt ena ben är lindat och fråga vad som hänt.. Hon vet inget om självskadandet.

Okej dag

Har haft en ganska okej dag idag. Hämtade ut stesoliden som sen blev inlåst av boendestödet.. Tycker inte det är så roligt att jag inte får bestämma själv över mina mediciner.
Men håller just nu på att fixa iordning mig då jag ska på julbordet med mitt extra-jobb, hoppas det blir roligt. Sen måste jag packa då jag ska iväg imorgon till mina föräldrar. Har så sjukt mycket jag måste bära då jag ska ha med alla skolböcker inför tentan, dator, massa kläder. Innan jag ska dit ska jag till gynekologen, kul... Hoppas jag inte blir så bakis imorgon, för jag är inte som "normala" människor som bara har huvudvärk, jag spyr och spyr och spyr. Vill inte spy hos gynekologen eller på tåget mot mina föräldrar haha..
Hoppas ni alla får en bra kväll!

Ingen vidare dag..

Fick vänta jättelänge på närakuten idag, typ fyra timmar. Sjukt jobbigt, men mitt fel att jag ens var där.. Sen var det ett sånt himla tjat om att jag var där igår med.. Jag tycker ju inte det är direkt najs att ens gå dit. Så det spädde på min ångest ännu mer när de skulle prata om att det inte funkade så som det var... Usch har varit en helt usel dag idag, och är så fruktansvärt trött nu, brukar aldrig lägga mig redan vid 22, men kanske får sova ut en morgon igen.

Känns skittragiskt att jag nu har fem sydda sår på ett och samma ben, och ett till på det andra benet..

Misslyckande

Min morgon började bra, hade sovit ut och vi hade bra sex, trodde att resten av dagen skulle bli okej iallafall. Sambon ska iväg på julbord som jag inte var sugen på att följa med på. Så jag tog en promenad, men ju mer jag gick desto värre ångest fick jag, marken började röra på sig pga att jag hade så mycket ångest. När jag väl var hemma så försökte jag distrahera mig men ändå hamnade jag i badkaret med ett rakblad. Tycker jag är så himla värdelös som inte kunde hålla tillbaka det. Han var orolig att det skulle hända idag igen och jag trodde att jag inte skulle göra det. Vågar inte berätta idag. Väntar på bussen nu då jag ska till närakuten idag igen. Såren måste tejpas eller sys. Ångesten är mindre nu efter jag skar mig.. Usch känner mig så dålig att jag inte kan hålla tillbaka det.

Kunde inte hålla mig

Har inte haft en bra dag idag. Sovit alldeles för lite och haft mycket ångest. Sen var jag nästan 4 timmar sen med 12 medicinen, inte så bra. Sen att jag har haft så mycket ångest gjorde det så att det brast, så jag skar mig. Den allra största ångesten med att göra illa mig är att berätta det för min sambo. Jag mår så himla dåligt för hans skull för jag vet att han blir så besviken. Usch, hatar att göra honom ledsen.

Men om man bortser från den ångesten så känns det lite bättre nu. Tog en stesolid innan jag åkte och sydde. Har också tagit en lergigan, för att kunna sova ut imorgon.

Men en sak som gjorde mig riktigt glad igår, var att jag fick reda på att jag klarade tentan :) Så mycket har löst sig bara för att jag klarade den, är en sån himla lättnad. Men ändå inte tillräckligt för att jag skulle lyckas undvika mig att skära mig idag...

Hoppas såren läker bra och att jag slipper inflammerade stygn som jag alltid får..

På väg mot närakuten...

vilken är den sanna verkligheten?

Tog en stesolid för en timme sen och jag hoppas att tröttheten från den börjar infinna sig snart. Så att jag vågar på mig att sova. Är livrädd för att sova. Stesoliden gör att jag inte tänker lika mycket och då inte behöver tänka på all ångest innan jag somnar. För jag har alltid i princip panik innan jag somnar för jag är så rädd.. För när man sover har man ju ingen kontroll.
Sen att jag har fått hallisar av stilnoct för att jag inte riktigt lyckas somna på den gör det inte lättare att somna. I förrgår så tyckte jag det var trevligt att ha massa djur omkring mig innan jag somnade, lite sällskap. Sen brukar jag "känna" att jag ligger på något luddigt. Jag vet redan då att det är sömntabletten och inte verklighet, men dagen efter tycker jag det är sjukt obehagligt att tänka på hallisarna, för med hallisar har man inte heller någon koll.

Får lite av en existentiell kris, börjar tänka på om inte verkligheten med hallucinationerna är den "sanna" verkligheten, eller den verkligheten jag känner nu som är sann. Jag hatar dem tankarna. Vill verkligen inte fundera på sånt, vill inte ha ännu ett ångestmoment i min vardag.

Nu blev det ett tredje inlägg på ganska kort tid, men känner att ikväll är en kväll att skriva av mig på. Kanske intressant att läsa om mina tankar? Eller så kanske det är skittråkigt, vad vet jag :)

läkarbesök

Läkarbesöket igår gick förövrigt okej. Tyckte det kändes lite värdelöst bara då han inte gjorde några medicinförändringar. Jag sa att jag inte gillade lamotrigin så mycket. Han frågade givetvis varför och jag berättade att jag inte gillade att det tog bort mina toppar och dalar och om jag bestämmer mig för att ta livet av mig under en av mina djupaste dalar så vill jag göra det. Han sa mest att då fungerar medicinen...

Träffar en ny läkare nästa månad, känns faktiskt ganska okej ändå. Efter det här besöket kände jag att jag gillade honom lite mindre, min åsikt om människor kan ändras snabbt, och ja.. det är väl ett borderline drag antar jag. Men jag träffar han igen i februari, vilket gör att jag faktiskt inte har en separationsångest.

Det enda jag inte förstår är att han vet att jag skär mig, men ändå ger han inte förslag på något annat ångestdämpande som jag kan ta istället för att göra illa mig. Är det bättre att jag har ärr för livet? Jag vågar inte fråga då jag är rädd att verka mer bensokåt än vad jag redan verkar uppfattas som. Det är väl det som gör att jag inte tycker han är lika bra, och skönt att jag ska träffa en annan läkare nästa månad, hon kanske har en annan åsikt än vad han har. Får se om jag vågar fråga den frågan då.

Hade psykolog besök också igår, hon tyckte läkarbesöket var bra trots att jag tyckte det kändes ovärt pga noll medicinförändringar, hon tyckte det var viktigt med uppföljning med mediciner trots att det inte blir någon förändring. Det tycker väl mitt logiska jag också, men inte mitt känslomässiga jag.

planera?

Har varit en jobbig dag idag. Har varit så fruktansvärt trött och i eftermiddags så var jag så himla sugen på att skära mig.. Men jag ringde en vän och vi pratade ungefär två timmar, så skönt att bara prata med henne, då vi har känt varandra sen vi var ca 8-9 så finns det alltid något att prata om. Jag är jättedålig i sociala situationer och har svårt att hålla samtal igång och så.. Men hon kan prata för två och kompletterar mig.
Jag är glad att jag lyckades med strategin att ringa henne istället för att göra illa mig. Hon vet inte om att hon är en av strategierna för att jag ska undvika skära mig, då jag inte vill att hon ska ha någon press över sig med mitt mående. En av få gånger jag faktiskt gör något aktivt för att undvika självskadandet.

Är fortfarande väldigt sugen på att göra illa mig.. Vill så gärna se om lite av ångesten kan släppa.. Men inte idag.

Nu har jag en fråga till er läsare. Är det någon av er som planerar in när ni ska göra illa er som till exempel att skära sig? Jag planerar ofta in när jag ska göra det, på en "lämplig" dag, för att den kvällen kanske ska bli lite bättre till skillnad från andra kvällar. Ibland kan jag väl skippa att göra det om jag inte är sugen.. Men jag känner mig helt sjuk i huvudet som planerar att skära mig, jag har heller inte läst eller hört om någon annan som gör liknande...

ska man hoppas?

Idag känns det något bättre, men har varit en lång dag.. Tentan är iallafall gjord och jag kommer på nu i efterhand ett par fel jag gjorde.. Inte så roligt, hoppas den ordnar sig. Men tror inte det..
Känner ett sånt sug på att skära mig, men min sambo är hemma. Lika bra det antar jag. Men det skulle vara så skönt att släppa lite på ångesten..
Imorgon ska jag träffa läkaren, får se om det går bra. Jag har alltid ett litet hopp att läkaren kommer på nått som gör att jag mår betydligt bättre, men det har inte kommit än.. Men hoppet är väl det sista som lämnar en antar jag?

Ångest

Har sån himla ångest, vet inte vad jag ska ta mig till snart. Har en puls på typ 100, det trycker över bröstet och då och då och ibland gör det ont i bröstet och det är konstant. Och det blir bara värre med allt. Jag står inte ut mer, vill inte behöva känna såhär. Vill ta en stesolid, men vill vara klar i huvudet imorgon till tentan, trots att jag med all sannolikhet inte klarar den..

Ska träffa läkaren på tisdag, får se vad han säger då. Jag vet inte ens hur jag ska klara av julen, hur ska jag orka stå ut?

Varför finns ingen quick fix?

Var hos husläkaren idag med min psykolog. Det gick okej, han skulle skicka en remiss till smärtcentrum men han visste inte om de skulle ta emot den, sen prova sjukgymnastik igen.. Det är väl värt det en chans till antar jag. Var väl inte på så bra humör efteråt ändå, vill så gärna ha en "quick fix" men får väl acceptera att det inte finns någon..

Sen måste jag bara skriva. Jag blev godkänd på tentan!!!! Lycka!!! Fast det var en liten tenta så är jag superglad ändå :D Tentan på måndag kommer förmodligen inte gå så bra.. Men får nöja mig med det lilla iallafall.

Sjukt ovärt var att jag skar mig typ 10 min innan jag läste det. Så nu sitter jag här i badkaret och väntar på att det ska sluta blöda. Köpte något grejs på Apoteket i veckan som skulle göra att sår skulle sluta blöda, det funkade inte. Köp inte är mitt tips.

Ikväll kommer jag sova ensam, har sjuk ångest bara jag tänker på det.

världen rasar samman för mig

Usch, idag har inte varit någon bra dag. Var i skolan på föreläsningar och kände mig så fruktansvärt ensam. Jag har inte kommit in i en enda grupp där, utan jag är bara lite halvt utstött överallt. Jag kan inte lära känna människor, är supersvårt. Det jobbigaste är att jag inte vet vad jag gör för fel.

Har bara velat ge upp idag, det inte är värt att leva. Jag mår så dåligt av att bara finnas. Jag har sån ångest.
Jag misslyckas i skolan, jag kan inte få några vänner, min ekonomi håller på att rasa ihop, jag har inte alls samma sexuella lust som min sambo och har dåligt samvete för det hela tiden, jag har alltid sån smärta, alltid ångest. Min värld håller på att rasa ihop, jag vill inte vara med längre.

försöka acceptera

Har insett att jag kanske får låta bli omtentorna, eller prova och acceptera att jag förmodligen kuggar. Inser mer och mer att det här håller inte. För varje dag som går så knäcks jag mer och mer. Fast det bara är en vecka kvar tills nästa omtenta så känner jag att jag inte fixar det här.. Kommer förmodligen ändå gråta och hata mig själv för att jag misslyckas ändå, men men. Kommer jag inte in på nästa termin så får jag väl (försöka) acceptera det.

Pratade med min storebror idag och han sa att jag måste låta skolan gå i min egen takt, kommer jag inte in på nästa termin så får jag väl ta omtentor under terminen och jobba samtidigt sa han. Det är inte värt att bränna ut sig. Känns väldigt skönt att höra det av honom, för han är den människa som gett mig mest prestationsångest under mitt liv pga man alltid hör hur han suckar när jag inte klarar saker. Han har också tyckt att jag inte ska plugga till samma yrke som honom utan till något "bättre" då han har sagt att jag har bättre förutsättningar än vad han hade. Men idag sa han att jag faktiskt inte har samma förutsättningar som honom då jag är sjuk. Han tycker inte det är värt att pressa mig tills jag går under. Men utan att han vet det så är han en bidragande orsak till att jag pressar mig tills jag går sönder, för jag har alltid velat göra honom stolt. Jag är väldigt medveten om att jag kan vara för envis för mitt eget bästa.
Men jag tror inte jag kommer klara av att jobba nästa termin, tror det antagligen behövs en sjukskrivning tyvärr.

Sen måste jag bara berätta att min lärare som gjorde förra tentan att pratade jag med idag på ett seminarium jag hade. Har också mejlat han två gånger om samma tenta.. Frågade han igen om uppgiften jag svarade fel på men som egentligen var rätt tänk på. Han svarade att han såg att frågan var lite dåligt formulerad och sa att det kaaanske skulle gå ändå för mig. Om det går så hoppas jag att jag svarade rätt på alla andra frågor då det måste vara 100 % rätt på tentan för godkänt. Men jag tycker inte riktigt det är ok att han kuggar mig om han faktiskt erkänner den halvtaskiga formuleringen på frågan.

vill inte byta läkare...

Kom på den "briljanta" idéen igår att sluta med lamotrigin, för jag funderade att det kanske var den som har gjort att min värk i huvudet/nacke har blivit värre under hösten. Äter 250 mg, imorse tog jag bara 50 mg. Efter kl. 12 så fick jag bara värre och värre huvudvärk, som senare vid 15 blev migrän. Mina migränattacker brukar ge sig med lite värktabletter och en sovstund. Men inte denna.
Vid halv sju så gav jag upp och tog 200 mg tabletten. Nu den senaste halvtimmen så har det börjat lugna sig, men köpte treo och läsk (ibland hjälper det med socker mot min huvudvärk, skumt...).

Jag har nu lärt mig att jag inte ska sluta tvärt med lamotrigin, definitivt inte nu under tentaplugg vecka. Sen ska jag försöka trappa ut den, ska ändå träffa läkaren nästa vecka, får se om han tycker det är en bra idé, men jag är ju den jobbiga patienten och kommer fortsätta experimentera själv med tabletter. Inte så bra egentligen, men jag vill ha egen makt över mitt liv och bestämma över mina egna beslut (men alla tycker det är en dålig idé, förutom jag själv.. hehe). Tror det kan vara utsättningssymtom som satte igång migränen.

Men det är eventuellt sista gången jag ska träffa min nuvarande läkare, i januari ska jag träffa en annan läkare, och sen kaaanske han kommer tillbaka i februari (han är hyrläkare). Har haft honom i ett år förutom under sommaren. Tycker han är den bästa läkaren jag någonsin har träffat (fast jag någon gång ringt min psykolog och sagt att hon kan hälsa honom att han kan dra åt helvete, då han plockade bort en medicin plötsligt). Men när jag har blivit skitarg under ett läkarsamtal så har han varit den läkaren som inte bara blivit tyst och sen är saken bestämd i tystnad från läkaren. Utan han är den personen som alltid har förklarat varför han gör saker och ting hur arg jag än varit. Även när jag tror jag har dem smartaste idéerna eller comebacks så knäcker han alltid dem (oftast iallafall). Har väldigt stor respekt för honom som läkare. Så jag kommer förmodligen gråta och be han jobba kvar för jag tycker om honom så mycket.
Men jag tror också att jag kommer bli väldigt ledsen över bytet pga att det blivit så att jag fått olika boendestödjare under en tid, pga de haft personalbrist och sjukdom. Min psykolog är relativt ny för jag pratade med en sjuksköterska innan men som slutade i augusti. Psykologen tycker jag behöver DBT och då blir det någon ny jag träffar igen och nu kanske min läkare byts ut. Mår väldigt dåligt när det är många olika människor som hoppar runt i mitt liv.

(Känns som om jag skriver halva uppsatser här på bloggen ibland.. hoppas ingen av er som läser tycker det är allt för jobbigt)

stesolid

Lyckades att inte skära mig, sov en stund en timme vid 17-18 och efter det kändes det lite bättre. Men nu har suget kommit tillbaka. Men tog en stesolid för en timme sen och nu har tröttheten kommit från den. Känner fortfarande superångest, men ska ta min stilnoct och sen sova. Dock är jag inte så förtjust i stilnoct, föredrar imovane. Men får väl vänta tills januari-februari då kanske toleransen mot imovane har försvunnit och jag kan börja med den igen.

Alltså suget på att skada mig är så stort, för det är ju så skönt när ångesten släpper. Samtidigt som jag vill sluta med det, så vill jag ändå inte, jag gillar att ångesten minskar så mycket. För det finns inget som är lika bra. fanfanfan att jag ska vara så patetisk att jag måste göra illa mig. Den senaste veckan så har jag bara känt en längtan att få ett tillfälle att skära mig, men också att få ta en stesolid. Så här illa har det inte varit tidigare, och jag vet att de här känslorna är jävligt illa.

Men nu ska jag fixa i ordning mig, sen sova. Hoppas jag sover bra.. Det är väl också nackdelen med stilnoct, sover inte så bra på den.

känns något bättre, men börjar bli sämre

Åkte till mina föräldrar igår och träffade en vän igår också, vilket var väldigt trevligt. Min bästa vän, och vi har alltid mycket att prata om, bara om allt möjligt typ prata lite skit och om våra pojkvänner, gemensamma vänner och gamla minnen. Har alltid så himla trevligt med henne. Ångesten minskade väldigt mycket, sov också över där och vi pratade till 3 på natten.

Var också hos min psykolog igår innan jag åkte, och hon sa att det var alldeles för tungt för mig med skolan. Att det här går inte. Att jag är alldeles för svartvit i mitt tänkande, att om jag inte klarar en tenta och känner mig misslyckad så vill jag inte leva mer, att jag då vill göra illa mig jättemycket eller ta mitt liv. Jag vet egentligen att det inte funkar med mitt svartvita tänkande, men jag har också alltid varit så. Alltid var "antingen eller", det är svårt att ändra på, för mig känns det omöjligt, det är i princip ett personlighetsdrag nu.
Sen skulle hon hjälpa mig med skolan, att jag vill ha en förtidsdispens och jag måste verkligen ha det, för det funkar inte att plugga 200 % (pga omtentor), för jag klarar ju knappt 100 % plugg. Jag visade mejlen konversationen jag hade med den som hade han om dispenser, och min psykolog tyckte att hon svarade jättekonstigt så hon skulle ringa henne nästa vecka. Vilket har gjort att mycket har lättat från mina axlar, men inte helt. För jag vet ju inte om det hjälper trots att min psykolog ska prata med dem.

Men idag börjar ångesten bli påtaglig, är så sugen på att skära mig. Vill dämpa, men vet ju att det är en väldigt dålig idé.

Plocka stygnen idag

Jag sitter på närakuten nu och ska snart plocka mina stygn. Samtidigt så har jag en megaångest, jag känner mig helt gråtfärdig. Jag har en sån ångest över att jag måste leva. 

Har även idag lämnat pissprov till min neuro utredning. Hemskt att de ska kolla om man är missbrukare eller inte innan en utredning.

Ångesten blir bara värre och värre, och det tar så lång tid här. Vill snart bara lämna och försöka klippa upp stygnen själv hemma.

så ledsen

Är i skolan nu och har kopierat upp massa papper, känner sådan ångest. Jag har tenta igen om ca 2 veckor och är så orolig att jag inte klarar den. Jag vet att om jag inte klarar den så kommer jag inte vilja leva, jag kommer förmodligen ta alla mina tabletter och skära sönder min kropp. Jag vet att det kanske låter lite patetiskt, men för mig så hänger mycket av mitt självförtroende och livsvilja på prestationer. Min psykolog tycker det är dåligt och jag vet ju att det egentligen inte är så bra. Men det känns som om det är omöjligt att ändra på det.

Snälla, kan inte universitetet bara underlätta för mig, men nej, det går inte för de har sin jävla fåniga regler att hålla sig till. Jag mår ju så dåligt, kan ge ett läkarintyg men det går ändå inte. Det gör att allting känns så himla mycket värre. Jag måste verkligen klara denna tenta för att komma vidare till nästa termin, jag försöker söka dispens innan alla mina poäng är inrapporterade. Men de hjälper mig inte ändå, för de har ju sina regler...

Känner att det snurrar så mycket i mitt huvud att allt jag skriver bara blir rörigt. Men det känns ännu jobbigare att när jag är under sådan press så vet demonen i mitt huvud att jag är svag och kommer närmre mig. Vill inte, är så rädd för den. Andra säger att den inte är verklig. Men vad gör min verklighet mindre fel än andras? Jag tror inte på något övernaturligt, inte på spöken eller något. Men ändå så kan jag se skuggor av den i ögonvrån ibland. Har en gång sett en svag siluett. Jag vill inte se den igen, känner att den är farlig. Den pratar inte med mig utan jag känner bara närvaron.

Jag är så ledsen idag. Är så slut.

sån hemsk ångest

Vaknade på morgonen med rätt bra humör. Men känner nu att ångesten är på väg, en sån hemsk jävla ångest. Jag vet inte hur jag ska klara av den, jag vill bara skära i mina ben för att den ska lätta lite. Men min sambo är hemma och då gör jag mig inte illa.
Men tänker försöka vara så normal som möjligt idag (iallafall försöka). Har gått upp och äter frukost nu om än lite sent. Sen ska jag gå en promenad och efter det ska jag ta itu med massa skolarbete. Hoppas denna dag blir okej. Hoppas så mycket på det. För jag känner att snart kommer jag ta mina undansparade tabletter och ta dem, är så desperat att jag till och med vill blanda dem med alvedon, patetisk va?

Sen vill jag bara skriva att jag uppskattar jättemycket alla som kommenterar  =)

En till sak jag vill skriva är att jag vet att min blogg kan vara väldigt triggande. Det är inte meningen att trigga någon. Att jag lägger upp bilder på självskador gör för att se hur jag utvecklas, förhoppningsvis till det bättre.. Ska jag läsa tillbaka så är det lättare att se bilder också. De är för mig, inte för att trigga någon annan.. Om någon vill kan jag skriva i rubriken "triggande" till exempel, det är bara att kommentera det.

Nu ska jag ta en promenad och se om ångesten lättar, för den blir bara värre och värre på den lilla tiden jag bara skriver detta inlägg.

Inte mycket gjort

Det här lilla såret blödde så sjukt länge igår, det pulserade ut lite blod hela tiden. Väldigt störande, men det är ju mitt eget fel...

Det vita luddet är från en bomullstuss om ni undrar.

Men annars har jag haft en ganska kass dag idag. Mycket ångest, och alldeles för lite plugg. Orkar verkligen inte med allt. Ska ta en stesolid snart och lägga mig tidigt, läkaren böt ut min imovane mot stilnoct och man blir så lugn innan man somnar, så himla skönt..